Det funkar!
Glömde ju ta själva slutgrejjen i våran "fajt" mot en liten 5-åring. Då han inte ens själv vet vad han skriker för tillslut så har vi nu vår teori i hur vi bäst ska hjälpa oss. Tar honom i famnen, sätter oss ner & så sitter vi där & bara väntar ut. Det får ta den tid det tar. Det är påfrestande, säkert för oss båda. Man känner sig helt oduglkig när man sitter där & han skriker för fulla muggar. Men öppnar jag munnen för att lugna eller vad som så ger det honom bara mer bränsle till att skrika & vrida sig ännu mer. Så när det gått så långt sitter vi bara tysta & väntar ut honom. DET FUNKAR. Stunder blir kortare för varje gång. Å jag kan säga att det är en känsla av lättnad när hans arga skrik avtar & hans kropp slutar streta emot & han tillslut bara slappnar av & allt övergår i gråt & kramar.
Kram Johanna
Hej, tack för att du var så söt och skrev att du gillar min blogg! Blev jätteglad och nyfiken på vem du är. Kollade in och hittade det här inlägget och kände direkt att detta ska jag testa på min 2,5-åring när han blir skogstokig och inte går att nå för han är så arg... Man blir så uppgiven då och försöker allt men som du skriver blir han ju bara ännu mer tvätr-emot-allt-skriker-och-viftar-arg... Tack så mycket :)
