Pojkmamma ut i fingerspetsen

Igår åkte vi alltså till Stockholm. Jag, Älsklingen, min minsta lillasyster, min pappa & mina två farbröder. Min väldigt snälla farmor hade gjort goda mackor till oss alla som hon skickade med. Så vägen upp blev mest massa prat, skratt & ätande. När vi sen kom till de fyrfiliga vägarna i storstaden men bilar överallt, ja då snurrade vi in oss rejält. Å det är inte lätt ska jag säga att försöka få en gäng karlar tyst. Dom pratar i mun, tror hit & dit.Tacka vet jag Cicci! Även om du mest sa rakt fram, det funkade ju ;) Vi kom iaf fram till Globen i tid för matchen. Äta mer hann vi dock inte. Men vi kom in i Globen.

Där hade jag lillasyster som va helt nipprig av att faktiskt vara där & mestbara sprallig & facinerad!

Att hitta våra platser, behöver jag säga att det krävs en kvinna för att komma rätt! Gisses vilka yra höns jag hade me mig ;)

Matchen börjar & Älskling påminner mig än en gång om hans rättvise-tänk. Sitter & komenterar när Rysslands spelare gjorde nått snyggt. Fick förklara för honom att nu hejjar vi på Sverige & då hejjar vi på dom ut i fingerspetsen. Pucklar Ryssland på så är de hemska, gör Sverige det så är det mer än okej. (Lite överdrivet men det krävs för att han ska förstå! ;)

Då jag är uppväxt med fotbollsspelande pappa & farbröder så är man rätt inkörd i det här med sport. Gick lixom inte & klara sig undan. Och det är faktiskt härlig stämning så här :)

Så klart missade jag första målet som gjordes av Sverige så sen tittade jag inte bort mer så jag skulle få se några mål oxå!

Man dras in i det & tiden bara springer iväg! Man hejjar & tror att man säger tillräckligt många gånger "dom får inte göra mål dom får inte" så får man som man vill. Å den här gången fick vi som vi ville, Sverige vann! 

Älsklingen & jag kom fram till att Bröderna Bus mer än gärna får spela fotboll men att hockey nog är lite för tufft för våra små killar ;) Å nog tusingen är jag en "pojkmamma" för jag kommer älska att stå där & hejja på mina killar. Om de nu väljer att spela någon sport. Vi kom oxå fram till att Älsklingen kommer va den där duktiga förälderna som kan hejja & se lite till två lag medan jag kommer hejja på BARA mina barn lag & bara dom ;) Man är lixom väldigt uppvxt i det här tror jag. Farmor är precis likadan. Hon har alltid varit me å hejjat på sina tre söner!

Vägen hem sov alla utom Pappa som körde & jag & Cicci som pratade på. :) Mycket trevlig kväll! 

Kram Johanna 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0