Nu ska jag nog ta och sova! ska bli sååå skönt!!

Kram Cicci

Hm. Dåligt med bloggande från min sida för tillfället.
Beror dels på att jag faktiskt pluggar och dels på att jag fortfarande är sjul.
Men ska försöka rycka upp mig!

Det typ rinner vatten ur mitt öra med jämna mellanrum. Mycket märklig känsla och upplevelse. Men antar att det är bra. Då måste ju vätskan vara på väg ut?

Annars så är jag laddad för en ny vecka på skolan med massa pluggande!!

Och igår fyllde min älskade Johanna år så nu funderar jag på födelsedagspresenter för fullt. Jaja, lite sent ute men är det någon som har ett bra tips mottages det gärna!!!

/Cicci

Sedan slutet av januari har jag haft problem med mitt öra.
Det känns bortdomnat på något lustigt vis. Jag hör sämre, ibland har det gjort lite ont men absolut inte sådär som öron kan göra. Och det piper, när man tryckutjämnar kan folk omkring höra det. Nu när jag trycker på det låter det som att man klämmer på en hundleksak. Jag har blivit snurrig i huvudet av det och det känns lite som att gå runt med bomull i örat.

Läkare nr 1 gav mig en pencillinkur som jag åt. Vilket gjorde att jag blev illamående och låg hemma hela den veckan. Antar att han menade att jag hade öroninflammation.

Läkare nr 2 gav mig några droppar som jag höll på och grejja med. Han sa att det var svårt att säga om det var virus eller bakterier som orsakade det hela.
Efter dropparna blev det bra en helg och sen kom det tillbaka igen,

Läkare nr 3 och 4 (den första ville rådfråga en till eftersom det såg lustigt ut) sa att det är vätska bakom trumhinnan och tålamod som krävs. Spray med nässpray 3 ggr/dag, tryckutjämna för fullt och vänta tre veckor.

Låter ju rätt bra att det inte ska vara något värre men jag har inget tålamod. Jag har haft det här i en månad. Jag vill inte vänta tre veckor till. Jag håller på att bli lite lätt knäpp och har ingen lust att göra något alls eftersom jag bara stör mig på örat hela tiden. Blä!

/Cicci

Jag har tillbringat senaste två dagarna med att må illa. Vet inte riktigt om jag blivit smittad av något eller om jag bara är stressad. Men om det är något tillfälligt så borde det väl bli bättre snart!

Känner i alla fall att det gjort mig gott att få sova i två dagar. Känner mig på betydligt bättre humör. Har haft en hel del oenigheter med folk men tror att det mesta är utrett och i det som återstår har jag åtminstone, kanske inte helt smidigt och snällt men ändå, sagt vad jag känner. Och så får det vara nu! Nu ska jag fokusera på att slutföra min utbildning!

/Cicci

Jag håller på och kraschar. Jag är trött, gnällig, arg, elak och oerhört ledsen Just nu orkar jag inte. Det känns som det är jag mot världen. Som tur är har jag två trogna vänner som står på min sida mot resten världen. Lyssnar, tröstar, låter mig tjata om och om igen om samma saker och gråta en skvätt. Jag har inte tid till allt som jag vill och känner att jag kanske måste lösa på något vis. Välja stad? Välja bort vänner? Eller kanske bara få lite vårsol och mer energi?

Helgen har bestått av tre stora bråk som tagit all min energi.

En kompis som är sur över något, jag vet inte riktigt vad och har bett om ursäkt utan att jag vet om vad jag har bett om ursäkt för. Jag tror inte heller att jag faktiskt betett mig illa här. Och för min del har vänskapen verkligen fått sig en törn.

Ett andra bråk med min älskade syster. Jag var dum, hon var envis, vi rök ihop i århundradets gräl men det är också helt upprett och vi älskar fortfarande varandra över allt annat.

Sen blev ytterligare än vän sur.Jag förstår henne (även om hon inte tror att jag gör det) och skulle reagerat lika dant. Samtidigt som jag visste hur hon skulle reagera innan jag gjorde som jag gjorde. Jag kände att jag måste få göra saker som jag vill utan att alltid bara tänka på alla andra. Det känns inte alls kul att såra henne men problemet är så pass mycket större. Vi har i alla fall rett ut det, tror jag och jag har förklarat varför det blev som det blev, precis som jag tänkte innan jag gjorde som jag gjorde. Hon sa iaf att hon förstod. Men jag vet inte om hon gjorde det bara för att hon inte ville förlora en av sina få vänner eller om hon gjorde det för att hon förstod och förlät.

Som en kompis sa. Det är i alla fall tur att dina vänner inte är lika långsinta som du. Och jag kan bara hålla med!

Men nu mår jag illa och tårarna rinner lite då och då och det känns inte riktigt som jag kommer ihåg hur man andas. Men ett första steg till att må bättre än nog att krypa i säng. Ett andra blir att tillbringa morgondagen med världens gladaste tjej. Jag behöver lite sån energi nu. Och ett tredje blir att ta tag i några av de sakerna som stressar mig..

/Cicci

Jag har läst två bloggar... Dels en som jag oftas läste förr och dels en som har skrivit ett inlägg angående den första bloggaren...

Det hela handlar om barnfritt på bröllop. Jag kan förstå att man blir ledsen över att man inte får ta med och visa upp de man älskar mest i hela världen. Jag kan förstå att det uppstår enorma problem. Men jag kan inte förstå om man medvetet väljer att bojkotta ett bröllop av den anledningen när det går att lösa.

Jag blir riktigt arg när jag läser kurrys inlägg. För vad är man för vän om man inte respekterar parets önskan?! Alla har sina skäl när de väljer hur de vill göra på sin stora dag. För det är faktiskt inte gästerna som ska bestämma sådant.

Om jag någon gång gifter mig skulle det kännas jätte lustigt att inte bjuda Johannas barn. Jag ser hela hennes familj som mina allra bästa vänner. Men jag är övertygad om att om jag av någon anledning skulle välja barnfritt,  (låt säga att jag avskyr min blivande mans brorsbarn?) att hon ändå står vid min sida den dagen.Just för att det är min dag och mitt val! Precis som jag skulle acceptera och fortfarande vara hennes vän om hon valde att inte bjuda mig för att hon bara vill ha släkten närvarande.

Jag tycker man ska vara enormt glad över att man blivit bjuden överhuvudtaget! Det är jag till de bröllop jag blivit bjuden och som enda singel på de bröllopen har jag iaf inte krävt att få ta med en kompis istället för en respektive. (larvig jämförelse men ändå inte om ni tänker efter, min singelvän är precis som en pojkvän bortsett från sexet - den jag delar det mesta med)

Jag har sovit bort hela den här dagen. Har nu ätit klart pencillinet och mår väl inte direkt bättre. Så imorgon tänker jag tjata till mig en ny tid på närakuten. Känner att tiden bara rinner ifrån mig utan att jag gör något vettigt. Jag är ju inte ens ordentligt sjuk, bara sådär så jag inte riktigt orkar men ändå orkar bli uttråkad.

Min alla hjärtans dags kväll ska ägnas åt att tvätta. Roligare antar jag att man kunde ha haft men är man singel så är man. Och är man dessutom sjuk så är man!

/Cicci

Nä nu hittade jag annonsen! Man får för en kväll, om man är tjej, hyra en pojkvän som max kan tänka sig en dans (ääh, om jag skulle ha en pojkvän skulle han vara tvungen att kyssa mig på alla hjärtans dag annars skulle jag göra slut!)

Och utgifter ingick inte heller. Och så ska karln ha 399 kr EXKLUSIVE moms?
Äh, det är ju inget företag som hyr honom, antar jag.. så då brukar man väl ändå tala om inklusiva moms?!
Alltså ska man dessutom plussa på 25 % + utgifter för vad det nu är man hade tänkt och göra med sin fejkpojkvän. 

Skulle han vilja gå på dejt med mig skulle jag kräva en timlön på 1399 kr, minst!
För han måste ju vara jäklig dryg för att sätta ut en sådan annons?!

/Cicci - fortfarande singel men inte sååå desperat

Jag sitter här i natten och asgarvar! Killen hyr ut sig själv till en dejt! Jag undrar om han bjuder om man väljer att gå på bio eller om det blir extra utöver timkostnaden?

Jag måste ju toppa med ett motförslag! Jag är hemskt ledig på alla hjärtans dag och för endast 9.90kr/h kan du få en dejt med mig! (Men då krävs det att du betalar under dejten för jag tänker inte slösa mina surt förvärvade slantar på att umgås med någon som jag egentligen inte vill umgås med!)

Kramar Cicci

På måndag åker jag och min lillasyster till London!!!!
Ska bli så skönt att åka iväg ett tag. Och nu känner jag mig faktiskt helt plötsligt riktigt bra!! Håll tummarna för att det håller i sig. Fasar lite för det här med att flyga med ett lustigt öra. De säger att det kan göra rätt ont men inte borde göra det nu när jag har fått penicillin.
Vet dock inte riktigt vad vi ska hitta på mer än shopping i London. Någon som har något förslag?!?

Kram Cicci

Jag kollade min mail nu vilket jag tydligen inte verkar ha gjort på ett tag. Och såg att jag hade blivit presenterad för ett extrajobb från mitt bemanningsföretag. Håll tummarna för att företaget gillar presentationen och kallar mig på intervju! Känns som allt bara skulle lösa sig då!!

Ska väl kanske påpekas att jag pratiskt taget inte sökt några jobb så jag förtjänar inte riktigt att ha arbetslöshetsångest men har det i alla fall. Ska försöka mig på ett ryck i helgen och slänga i väg några ansökningar.
Hur många ska jag sätta som mål? Vad tycker du Johanna? 10? 20?

Kram Cicci

Och anledningen till att det blivit så dåligt med bloggande är dels att jag mest bara ligger i sängen och väntar på att bli frisk och dels att mitt internet är så kasst att jag inte kan logga in på bloggen!

Kram Cicci

Jag mår fortfarande inget vidare bra. Börjar dessutom. förrutom öronontet få ont i halsen. Toppen!

Har annars haft sjuk mycket ångest över framtiden idag. Kan inte bestämma mig om jag ska säga upp min lägenhet som jag trivs jätte bra i och flytta hem till mamma/pappa tills jag hittar ett jobb. Eller om jag ska stanna här och leva upp mina ynka sparpengar tills jag får ett jobb. Inget av alternativen känns så värst lockande.

Och frågar jag mina vänner om råd är de rätt partiska och säger att jag ska vara i den stad som de själva bor i.

Uppsägningstiden är två månader så för att inte alla mina pengar ska ryka och det ska vara helt onödigt att säga upp lägenheten måste jag bestämma mig innan den 15'nde februari.. snabba ryck alltså!

/en förvirrad sjuk Cicci